Jag har märkt att jag inte är den enda som tycker att det är jobbigt när karlarna inte gör någonting som man bett dem att göra. Det kan vara till exempel att diska, städa, köpa en grill eller sätta upp en rullgardin.

Jag var hemma i sthlm i 2 dagar för att jobba och jag ringde min pojkvän för att be honom att dammsuga sovrummet tills jag kom hem. Jag började irritera mig över att han "inte hade tid" för han jobbar ju hela dagarna osv. Men sen växte irritationen när jag började tänka på att jag ALLTID måste säga till honom att städa när jag är borta, ett sånt initiativ tar han aldrig själv. Han tänker aldrig "ååh, jag kanske ska ta en sväng med dammsugarn innan Claire kommer hem, då blir hon nog glad."

Precis samma sak är det med romantiska gester. Hur ofta kommer man hem och blir överraskad av en blombukett? eller kanske lite frukost på sängen en lördagsmorgon?

Jag fick iaf. nog och blev jätte ledsen och besviken för att min pojkvän aldrig tar in det jag säger.
När jag sen kom hem till Örebro igen så stod det på anslagstavlan i hallen "Välkommen hem älskling! Kolla på köksbordet. Puss min poochie"
När jag kom in till köket så möttes jag utav detta!!
 En flaska rött vin, 2 nya filmer och en stooooor och JÄTTEFIN blombukett.


Kan det vara så att killar kanske lyssnar ändå? men om dom nu gör det, varför måste vi då tjata till oss saker? =)
Vad tror ni?

x x
/Claire