...förväntas man göra en hel del. Man ska ta sig tid at prata med patienterna och lyssna på dem, ge dem stöd i deras svåra tid då de kämpar mot sjukdomar, samtidigt ska man hinna med att ronda med läkarna, dela mediciner, dokumentera, sätta infarter, göra inskrivningar, köra patienter till undersökningar, hämta patienter från undersökningar, rapportera till undersköterskorna efter ronden, hinna slänga i sig lite mat för att återigen dela mediciner, prata med patienterna, dokumentera klart innan nästa skift börjar då man ska rapportera över patienterna, plocka iordning efter sig på expeditionen, byta om fort som fasen för att möta upp några vänner på stan samtidigt som man kommer på att man glömt hämta hunden som visar sig redan vara hämtad av sambon som sitter hemma och väntar på mat, varpå man tar bussen hem där man öppnar kylskåpet och upptäcker att maten är slut och klockan börjar närma sig 21:00, så man stressar iväg till affären som är svindyr eftersom det är en Coop butik, och då upptäcker man att pengarna på kontot är slut eftersom det gått 3 veckor sedan löning och när man sedan kommit hem, lagat maten, slängt i sig den och tittar på klockan så är den redan 23:30. Man slänger sig i duschen, gör sig redo för sängen och somnar runt 01:00 för att ännu en gång vakna upp vid 05:00 och släpa sig iväg till jobbet för en ny och fartfylld dag.

3 år på universitetet och allt detta slit och ändå tjänade jag mer när jag satt i kassan på "ICA". =)

Det är tur man trivs med sitt jobb iaf. ;)