Looking forward, looking back
Just nu befinner jag mig i något slags mellanstadie mellan sorg och glädje. Man skulle kunna kalla det för nån slags limbo.
Jag kan inte gå vidare i mitt liv eftersom jag bor kvar i lägenheten som jag delat med Johan i nästan 2 år. Jag kan heller inte gå tillbaka i livet och göra allting ogjort. Jag svävar alltså i nån slags mitt emellan situation.
Varje dag letar jag efter en ny lägenhet och varje dag skickar jag minst 5 mail till personer som vill hyra ut sina ägenheter, utan att få något svar alls. Jag står och trampar på samma ställe hela tiden och jag mår inge vidare bra av det. Jag måste ta mig loss och börja gå vidare, både för min egen skull och för Johans skull. Vi är fortfarande välsigt bra vänner och det är jag glad över.
Jag tackar gud för att jag har så underbara vänner som ställer upp för mig och som ser till att jag slipper vara ensam under mina lediga dagar. Ni är guld värda varenda en av er!!
På onsdag åker jag till Frankrike för att komma bort från min vardag här i Sverige och när jag kommer tillbaka ska jag gå på en lägenhetsvisning eftersom jag eventuelt måste köpa en lägenhet då jag inte hittar någon att hyra.
Från och med Augusti tar jag nya tag och styr det här till det bättre. Slut på ältandet och slut på grubblandet. Nu kör vi.
x x
/Claire
Önskar så att jag kunde finnas mer där för dig! Önskar så att vi bodde på samma ställe! <3 Ta hand om dig, finaste! <3
jag tror att det fixar sig, man maste fa lata sig sjalv sorja... du kanske skulle borja med att dekorera om lite, sa att allt du har dar hemma inte paminner dig om J hela tiden?
Hoppas att du far en fantastisk semester, tank pa all franska man du ha roligt med nu ;-)
kramisar
Även om det nog inte är vad du vill höra så mår man oftast bättre om man bryter ett tag med den man varit tillsammans med, så att man inte träffas alls tills det helt gått över. Det kan vara svårt att gå vidare annars även om man intalar sig själv att det 'känns bra' att ses. (Been there..) Kram!
