Åkte bil till jobbet imorse med min mamma och pappa. Träden börjar bli gula och röda, hösten är på väg. Solen sken fram bakom dom tjocka mörka regnmolnen, ner över en guld gul åker. Då började jag tänka på torpet, alla dom kvällarna vi har suttit där i sommar och tittat ut över vattnet, suttit på bergen och tittat upp mot en himmel full av stjärnor som avspeglar sig i vattnet. Det finns verkligen inget finare än torpet på en sommar kväll.
Jag har aldrig tänkt på hur fint allting kan vara om man bara öppnar ögonen och tittar.

Varför tar vi oss aldrig tid till å uppskatta de små saker som gör livet värt att leva?

Man kliver upp på morgonen och äter frukost medans man fortfarande halvt sover, klär på sig lite fräsha kläder och sminkar bort tröttheten innan man stressar iväg till jobbet. Så upptagen i det man gör jämt att man inte hinner stanna till en enda sekund och bara ta in allt som händer omkring en.

Studenten planeras under ett helt års tid, och på bara en dag är det över, slut, finito. Stannade man upp nånting under dagen för att suga in alla känslor, alla upplevelser och all glädje som man va med om den dagen? Nej.. de tror jag inte att många gjorde. Varför? jo därför man stressa igenom hela dagen för att få allting gjort som var planerat att man skulle göra.

Man borde stanna upp oftare och uppskatta dom små sakerna som verkligen gör livet värt att leva, och inte hålla på och älta alla problem som man har.

Varför klaga på allt neggativt och dåligt när det finns så mycket bra och possitiva saker att njuta av........