Jag blundar, känner pulsen banka i hela min kropp. Från tårna upp i magen, nacken, huvudet och bakom ögonlocken. Jag fortsätter blunda och försöker försvinna men hör bara rösterna, tjatiga, omständiga, besvikna, jobbiga. Jag vill bara smälta bort, bort från allt, bort från vardagen och bort från alla krav, allt ansvar och alla måsten. Jag blundar hårdare och hoppas att det hjälper, rösterna är kvar så jag håller för öronen. Jag hör pulsen tydligare och tydligare, ökande slag och minskande mellanrum mellan slagen, snabbare och snabbare. Ljuden börjar tränga egenom mina händer och tvn dånar på högsta volym. Jag försöker fokusera på vad som måste göras först men allting snurrar runt som en virvelvind framför mina ögon. En hel drös med ord som varken har någon mening eller bildar någon mening. Fokusera....... Öppna ögonen....... Få ner på papper det som behöver fås ner på papper...... Jag gör ett försök men rösterna, ljuden, de störande momenten, dom kommer tillbaka och fokuset försvinner ut ur rummet som en pysande ballong..... jag sluter ögonen igen och börjar om från början igen.

Bild lånad från http://psykologi.ifokus.se

x x
/Claire